Idag väcktes jag av ett samtal av min käre sambo om ytterligare ett bakslag om huset. Det kommer dröja ytterligare några veckor innan vi kan flytta in pga av elfel. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jo, det sistnämda. Jag som verkligen trodde att nu, nu äntligen är allt redo för inflytt. Men neej, inte ens lite ..
 
Och inte nog med det bakslaget så är Elaliyah inne i en väldigt krävande fas där hon enbart vill vara i min famn. När hon väl somnat och jag lägger ner henne i sin vagn eller i sängen så vaknar hon inom 5-10 minuter. Jag hinner verkligen inte med någonting här hemma. Jag känner bara hur ryggen är otroligt trött och öm samt mina knän då jag hela tiden går och vaggar henne till sömns. Jag känner bara hur mitt tålamod sinar bort mer coh mer för varje dag som går. Jag hoppas det vänder snart för jag har verkligen ingen aning om vad det är hon går igenom som gör henne så ledsen och mammig. Visst, det är även otroligt mysigt att hon är så mammig och vill bara ligga och gosa i famnen, men när hon väl varit såhär i flera dagar och inget hjälper mer än min famn och min trygghet, så önskar jag att hon blir lite mer självständig igen. ♥
 
 

Igår växte Elaliyah så otroligt i utvecklingen och det var så tydligt. Det var jätte kul att se och mamma-hjärtat svämmar över med kärlek. Hon hittade sina händer för första gången och i samband med det tog hon ett stadigt handtag och höll i sin nappflaska vid matningen. När blev hon så stor? När det sen var dags för nattningen och vi låg och mös i sängen precis innan ombytet till pyjamas så låg hon och pratade hejvilt med mig. Innan har hon bara gjort något ljud och sen blivit lite chockad och sen blivit tyst igen. Men igår gick den lilla lilla munnen i ett med massa joller och massa leende. Så otroligt roligt att se. Ju mer hon jollrade, ju mer skrattade jag vilket resulterade i att hon också började skratta mer och mer. Åh, denna kärlek. Finns inget bättre! 

 
 
Elaliyah Oliwia Segerberg. Vårt lilla lyckopiller. Hon vaknar varje morgon med ett stort leende som smittar av en direkt. Även om klockan är 05:30 blir man glad av hennes skratt. Hon har en sån livsglädje, vår lilla flicka. Jag är så stolt att få vara hennes mamma. Att få se henne växa för varje dag och utvecklas till en helt egen individ är ett privilegium. Min kärlek för henne går inte att beskriva eller sätta fingret på. För dig, min dotter, gör jag allt. Och lite till.