Jag kan ha en av världens bästa graviditeter. Och det säger jag verkligen inte för att skyta och trycka ner er andra gravida. Jag läser ofta hur folk tycker det är jobbigt att vara gravid och att dem offrar så mycket av sig själva när dem väntar barn. Jag kan inte riktigt förstå hur det känns. Att man offrar mycket av sig själv? Hur tänker man där? Har man inte självmant valt att skaffa barn?

Jag kan absolut förstå att det finns tuffare graviditeter än andra med foglossningar från h*elvetet, ont i leder, rygg och ja överallt. Och jag tycker verkligen så synd om er som har gått igenom detta, och lite missat hela det underbara som verkligen händer i kroppen och bara kunna njuta av dessa 9 månaderna.
Jag har knappt haft några gravidsymptomer utan känner mig precis som innan och känner verkligen inte heller att jag har fått offra någonting för att jag är gravid. Snarare tvärtom. Jag gör det mesta trots att jag väntar barn. Bara i en lite lugnare takt. Nu har jag ungefär 5 veckor kvar och känner mig fortfarande pigg. Visst, jag är tröttare på kvällarna och blir tung om fötterna efter att ha stått och jobbat en hel dag med kunder. Vi bor dessutom på 4:e våningen utan hiss som jag går upp och nerför många gånger om dagen då jag går ut och rastar hundarna. Och inte nog att det är tungt att gå upp 4 våningar, med en mage i vädret, så bär jag även upp vår stora kille då han är rädd för att gå i trappor. Detta är kämpigt kan jag erkänna, och det tar lite extra tid. Men jag klarar det och gnäller inte över det.
 
Jag är just nu +13kg och jag har runt 5 kissepauser mellan 22-06. Jag har även svårt att somna då jag har myrornaskrig i benen. Jag har även sura uppstötningar som började förra veckan pga att jag fick dålig mat så kräktes halva natten. Men vet ni? Det är okej. För om drygt 38 dagar har jag min lilla flicka i famnen.
 
Hur har era graviditeter varit? Berätta gärna ! ♥
Malin

Jag har haft en riktigt tuff graviditet. De första 13 veckorna mådde jag extremt illa och kräktes, i v 20 opererade jag halsen pga cancer och i v24 kom foglossning från helvetet med rehab och det ena och det andra. Lider fortfarande av det men jag kan inte annat än hålla med dig - vilken fantastisk tid detta är och vad lycklig jag är att jag får vara med om detta. Jag är nu i v34 och jag bara njuter varje gång jag känner min tjej i magen och längtar efter henne.
Oavsett allt ont - tänk vad som kommer ur detta.
Det jag blir riktigt irriterad på är kvinnor som varit gravida inte bara en - utan två gånger, har haft skit graviditeter och gör det igen och bara gnäller. Jag håller med dig, man har valt det själv ☺

Mikaela

Jag är gravid med min andra son just nu & har ca 7 veckor kvar till BF (+-2veckor) & båda mina graviditeter har varit fantastiska på olika vis. Med min första så mådde jag psykiskt dåligt men jag hade ändå en drömgraviditet; inga krämpor eller någonting annat förutom sura uppstötningar. Nu med min andra graviditet så har jag inga krämpor här heller, får foglossning när jag rört på mig mycket, sura uppstötningar hela tiden, en massa toabesök & svårt att andas när jag ska sova- annars en underbar graviditet! :)

Förstår inte riktigt heller hur man kan klaga på sin graviditet, att den förstör kroppen etc, när man själv väljer om man ska bli gravid eller inte. Det är ens egna val, ingen annans.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress