Det är många som frågar om min förlossning och varför vår dotter valde att titta ut mer än två veckor innan bf. Så nu tänkte jag berätta hur allt gick till.
 
 
Natten mellan onsdag 29 och torsdagen den 30 så gick min slempropp när jag var på toaletten. Tänkte inte mer på det då. Jag hade nämligen läst att det kan ta flera veckor innan förlossningen sätter igång och det behövde inte betyda att något var pågång. Där på natten började jag även få regelbunda värkar som kom ca var 20 minut. Tänkte inte heller så mycket på det utan tänkte mer att det går väl över så småningom. Dock så passade jag på att Snapa min familj och Josefine och berättade att slemproppen hade gått.
 
På morgonen så hade mamma ringt Tony i panik och frågade om det var på gång men Tony var lyckligt ovetande och svarade att allt var lugnt och det var bara 'falskt alarm'. Jag hade nämligen inte sagt något då jag inte ville skrämma/stressa upp honom iom han skulle till jobb. Någon timme senare ringer Josefine helt skräckslagen och säger att jag säkert kommer föda när som. Hon fick lite smått panik iom hon skulle gifta sig den 1/4 och jag skulle göra hennes uppsättning, fotografera samt köra dom. Jag försäkrade henne att allt var lugnt och här kommer ingen bebis nu. (Dock hade jag väldigt fel och missade tyvärr hennes bröllop ..)
 
Väkarna fortsatte hela dagen och kom fortfarande med jämna mellanrum, på 15-20 minuter. Dem började även att göra mer och mer ont. Jag tappade upp ett varmt bad och låg där i drygt 45 minuter och försökte koppla av. Sen var det bara att gå upp från badet och fixa till mig då jag och Tony hade ett bankmöte inbokat kl 17:00 för att flytta/förhandla om vårt huslån.
 
Väl där på bankmötet satt jag och log och lirkade mig lite fint på stolen när väl värkarna drog på. Jag hade nu berättat för Tony så han visste att jag hade lite ont men han var lugnet själv, vilket även gav mig ett lugn. Efter en timmes möte med vår bankman och flera värkar senare, så körde vi till Tonys föräldrar där vi skulle sova för jag skulle köra dem till flygplatsen på fredagsmorgonen. Men så blev tyvärr inte fallet heller.
 
Jag började klocka mina värkar och nu var dem nere på 4-5 minuter och höll i sig i drygt 45 sekunder. Det enda jag tänkte var, 'shit, hon ska ju inte komma än. Det är ju inte ens april'. Vid 24-tiden ringde jag in till förlossningen i Lund för att höra vad jag ska göra. Är det dags nu? Vattnet har ju inte gått? Barnmorskan ställde lite frågor och tyckte att vi ändå kunde komma in så hon fick ta en titt på mig. Då var det bara dags att väcka Tony. Haha, helt yrvaken och förvirrad sprang han runt och letade efter sina byxor. Vi var även tvugna att åka inom vår lägenhet i stan och hämta upp bb-väskan samt bilskyddet, fall i fall det verkligen var dags.
 
Vi var inne på förlossningen kl 00:30. Blev tilldelade ett rum och en barnmoskan, Ann-Marie. Hon frågade lite frågor, om det var vårt första barn och hur länge mina värkar har hållt på m.m. När hon väl undersökte mig så såg hon att jag var öppen 7cm och konstaterade att det visst var dags. Både Ann-Marie och vår undersköterska My var helt förvånade och lite imponerade att jag som förstföderska gjort så mycket förarbete hemma. Jag var helt chockad, och lite vettskrämd samtidigt som jag skrek inombords: ÖPPEN 7CM?!
 
Snabbt därefter kom narkosläkaren och satte epiduralen på mig som jag önskat. Åh my! Det var helt underbart och efter den blev värkarna betydligt mildare och lättare att hantera. Sen var det bara att vänta in mina sista tre cm. Vid 4-tiden började krystvärkarna komma igång och då kollade Ann-Marie hur öppen jag var och samtidigt gick mitt vatten och jag var fullt öppen. Sen började hela arbetet med att få ut lillan.
 
31 Mars 04:31 kom lilla Elaliyah till världen. 3360g och 49 cm lång. 4 timmar var jag inne på förlossningen innan hon tittade ut. Jag kunde verkligen inte haft en bättre graviditet eller förlossning. Tony satt på min högra sida och stöttade mig uder hela förlossningen samtidigt som jag hade världens bästa undersköterska som verkligen hjälpte mig igenom hela förlossningsarbetet. Jag kunde verkligen inte fått bättre personal än Ann-Marie och My. Jag känner mig så lyckligt lottad och tacksam.
 
 
Världens bästa och häftigaste upplevelse.
Detta hade jag kunnat göra 1000 gånger, om alla gånger skulle vara som denna ♥
Hanna Karlsson

Vilken drömförlossning! Grattis till ert lilla underverk.

Svar: Ja, verkligen. Tack snälla :)
Sahra Segerberg

Josefine

Låter som du hade en bra förlossning! Vad härligt och grattis till er :)

Svar: Ja verkligen. Stort tack :)
Sahra Segerberg

Sofia

Åh om man haft en föraning om att bebisen skulle komma. Jag gick in i krystvärkar på en gång 3 timmar från start till han var ute.
Stort grattis till pyret!

Svar: Herregud, ja så kan det också gå. Vart det ditt första barn? Brukar väl vara mer vanligt med andra/tredje barnet. Hoppas allt gick bra. Tack snälla och detsamma till dig :)
Sahra Segerberg

Linda

Vilken fin bild på er! Och kan inte annat än att hålla med om föregående.. Vilken otrolig drömförlossning!! Och verkligen ett stort GRATTIS till er!

Svar: Tack snälla :)
Sahra Segerberg

Days by Johanna

Låter som en härlig förlosssning, så borde alla få ha det :) Grattis till underverket :)

Svar: Tack så mycket. Ja, det hade jag och håller med dig, alla borde få uppleva en sådan förlossning :)
Sahra Segerberg

Cornelia

Stort grattis!!

Svar: Tack :)
Sahra Segerberg

Marie Bergman

Åh wow! Först och främst ett STORT grattis! Och för det andra, TACK för att du delar med dig. Tänk att det finns sådana här solskenshistorier också :)

Svar: Tack fina! Ja, man hör vissa skräckhistorier men det finns även bra förlossningar som min. Helt magiskt 💕
Sahra Segerberg

s

Ja, men precis. Det var mitt första, har hört att det oftast går fortare med andra barnet osv. Kan ju inte påstå att jag blir jätte sugen på att skaffa flera. tack!

Ann-Marie

Så fin familjebild, lycka

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress